Träning och plugga ekonomi

Min chef på idrottscentret berättade igår att han ville ge mig något i julklapp som han trodde jag hade mer nytta av än en chokladask. Han ville ge mig ett års gymkort. Jag började verkligen gråta när han sa det, två, tre månader hade väl varit en rimlig julklapp kanske men ett helt år! Jag har oroat mig väldigt mycket för hur jag ska ha råd att fortsätta med träningen under nästa år eftersom jag då inte längre kommer arbeta på idrottscentret och på så vis inte ha alla förmåner jag har för tillfället. Nu behöver jag inte tänka mer på det! Jag har verkligen kommit igång ordentligt, har tränat kontinuerligt i två månader och längtar till varje träningspass. Nandie och jag har dessutom ökat med fem träningspass i veckan, vill inte behöva sumpa det pga. pengar.  
Mitt mål just nu är att gå ner 5 kg och en storlek. Känns som en rimlig början, när jag väl nått det målet kommer jag sätta upp ett nytt.
 
Just nu ligger jag och väntar på att kunna börja jobba. Jag har förresten bestämt mig för att börja plugga ekonomi, dock har jag aldrig tidigare varit intresserad utav det och vet inte alls vart jag ska börja, vilken inriktning eller vad jag ska plugga för att vara berättigad till ett visst arbete. Är det någon av er läsare som pluggar eller arbetar inom ekonomi som kanske kan hjälpa mig med förslag på hur man bör gå tillväga?
 
/Jeannie

Endometrios = urinvägsproblem!!

Detta hittade jag precis i ett chattforum på endometriosföreningen!!!

Kommentar:
Finns det nåt samband med endometrios och kronisk urinvägsinfektion?

Matts: Endometrios ökar inte risken för urinvägsinfektion men kan ge symtom som liknar dem vid urinvägsinfektion. Smärtor och obehag från urinröret men inte direkt sveda vid urinrörsmynningen som är mer typiskt för infektion.

Matts Olovsson arbetar som överläkare på endometrioscentrum i Uppsala, finns ingen anledning till att misstro honom och detta får ju oss alla att ta ett sådant grymt stort steg i rätt riktning mot alla svar vi söker på våra frågor!

Åh detta är så stort!! Jag började gråta när jag hittade detta på forumet! Jag skiter fullständigt i om jag aldrig kommer få leva ett liv utan smärta igen, det enda jag vill ha är svar och en medicinsk förklaring om vad som egentligen händer i våra kroppar!

Uppmanar er alla uretritare att läsa på lite om endometrios och se ifall några utav symptomen stämmer in på er! Ni får oerhört gärna höra av er och berätta vad ni tänker och tror, hade varit väldigt spännande!
Och Fanny, efter allt du berättat, jag skulle kunna sätta min högra arm på att du HAR endometrios. Det finns något de kallar för endometriosförändringar i urinvägarna, varför har vi aldrig förr diskuterat detta??

Jag är så exalterad och uppe i varv så jag vet knappt vart jag ska ta vägen! Allt är så självklart!

/Jeannie

Bebis och första advent

På tal om graviditet, idag har vårt umgänge utökats med en liten person! Två vänner till oss har idag fått en liten pojke! Jag trodde att jag kanske inte skulle kunna vara glad på riktigt för detta eftersom jag just nu har det lite jobbigt med allt som har med graviditet och barn att göra men vet ni vad, när jag fick reda på Aron kommit till världen så rös jag verkligen av lycka över hela kroppen! Längtar till att få träffa den lille och de alla tre som den nya familj de blivit!

Har haft väldigt ont nu under morgonen, har uv och jag tror att det är därför jag har ondare än vanligt! Efter att ha hinkat massa citronvatten och tranbärsjuice lugnade det ner sig ordentligt i alla fall så nu kan jag fungera som människa igen!

Igår hade vi en mysig första advent hemma hos Nandie och Danne tillsammans med Nathalie, Jeffrey och Dennis. Nathalie och jag bakade i veckan och Danne ville ha glöggkväll så vi firade advent med glögg, pepparkakor och lussebullar. Väldigt mysigt! Började prata om julafton och nyår och nu har vi massor med planer! Nu kan jag slappna av, jag som alltid oroar mig för firanden som inte är planerade haha!

Hoppas ni får njuta av julemyset allihop!

/Jeannie

Att sörja trots allt

"Jag kanske inte kan bli gravid. Jag kanske inte kan bli gravid. Jag kanske inte kan bli gravid. Jag kanske aldrig kommer få egna barn, jag kanske blir den som står på sidan av och ser alla mina vänner bli gravida medan jag inget hellre önskar att jag för en gångs skull kunde få vara som alla andra".
 
Har haft en jobbig eftermiddag med mycket smärta. Kramper i urinröret som inte gett efter. Hittade lite smärtstillande som jag tog och det hjälpte tack och lov, annars hade det inte blivit någon sömn denna natten heller. Christoffer gick och la sig medan jag satt kvar en stund för att låta smärtan krypa undan lite till och kunna hinna slappna av en stund under kvällen också. Började så småningom googla på Endometrios. Jag tar lite i taget, läser lite då och då eftersom jag förstått att det var jobbigare än vad jag först trodde. Jag kände mig ju helt okej efter att ha fått diagnosen. Nu känner jag sakta men säkert hur en liten del av mig håller på att rasera..

Smärta är jag van vid att hantera. Även om edometriossmärta är något helt annat än uretritsmärta så är jag fortfarande van vid att smärta över huvud taget styr mitt liv. Alltså är det inte det som bekymrar mig mest.
Att jag kanske aldrig kommer kunna bli gravid är en tanke som börjat eka högre och högre i mitt huvud, så fort jag är ensam kommer tårarna krypandes. Tanken är så överväldigande för mig, att inte kunna få egna barn har alltid varit en skräck för mig och nu helt plötsligt tvingas jag acceptera något utav det värsta jag kan föreställa mig. Dessutom kan jag inte komma ifrån tanken på vad jag utsätter Christoffer för. Även om jag inte kan hjälpa det så känner jag mig så fruktansvärt skyldig till att försämra Christoffers liv och hans framtid...

Tar tårarna någonsin slut?

/Jeannie

Nattont och om smärtrutin

Vaknade strax efter 4.00 av att jag hade ont, var tvungen att gå upp på toa osv. Var faktiskt ändå rätt okej med det. Länge sen jag vaknade av smärta mitt i natten, det måste i alla fall vara över en månad sedan. Nu har det gått drygt två timmar och jag mår mycket bättre så kanske ska försöka somna om snart om det går. När jag vaknade så kom jag att tänka på en grej, jag drömmer alltid om uretritsmärta när jag har ont under natten. Antagligen för att smärtan är så genomträngande att jag inte faller in i djup sömn.

Har kommit på att min uretrit faktiskt är ganska rutinmässig nu. Eller väldigt till och med. Funderar på om det är jag själv som skapat den smärtrutinen eller om det här är något slags "bättre" skov? Under flera månaders tid har jag nämligen haft "ont morgon + förmiddag, 4 timmars arbete helt eller nästan utan smärta, lite eller ingen smärta alls kvällstid" Naturligtvis finns det alltid dagar med undantag (som nu) men i stort sett så har det sett ut så. Med att skapa smärtrutin menar jag att man lär känna sin kropp och sin sjukdom så att man till viss del kan förstå varför man får ont vid tex. vissa tidpunkter eller efter vissa moment. Jag vet ju att jag får ont efter att ha gått på toa, därför timar jag alltid mina toabesök så gott det går så att jag kan göra något vettigt av dagen. Jag skulle tex. aldrig gå på toa strax innan jag ska iväg någonstans. Istället går jag på toa när jag har några timmar framför mig som jag ska spendera hemma.

I somras upplevde jag att uretriten blev jätteoregelbunden och jag hade mycket mer ont än vanligt. Eftersom jag i samma veva med detta började med P-piller tänkte och tänker jag fortfarande att det har något med saken att göra så nu när jag ska börja med preventivmedel igen är jag jätteorolig över att jag ska komma ur min rutin som funkar så bra just nu. Det återstår att se!

/Jeannie 

Uretrit-endometrios

Just nu har jag så mycket starka tankar och känslor i kroppen att jag bara vill skrika till Sveriges sjukvård. "SER NI INTE SAMBANDET???????" Har googlat på "endometrios, uretrit" och googlat ännu mer på bara endometrios, det finns ju hur mycket som helst som säger att uretrit och endo hör ihop! Det finns dessutom massa information om sambandet mellan endo och IC. Ahh, jag önskar att jag själv hade större medicinska kunskaper, önskar att jag höll på att utbilda mig till urolog eller något! Vill samla ihop alla teoriter, alla erfarenheter och all kunskap för att sedan bara bunta ihop allt till en enda stor vetenskap om kvinnors gynekologiska smärta och lidande.  
 
Undrar om vi kommer få uppleva den dagen då sjukvården kommer till insikt med hur rätt vi haft under alla år?

/Jeannie

Ny diagnos

Idag har jag rätt stora nyheter att berätta..

I våras var jag fruktansvärt orolig över att jag även drabbats av Endometrios. Var inne på sjukhuset en del för det och det bestämdes tillslut att kopparspiralen jag hade då skulle tas ut, om smärtorna kvarstod efter det skulle jag få göra en titthålsoperation. Kopparsprialen togs ut, jag började med P-piller kort efter och magsmärtorna försvann. Däremot mådde jag fruktansvärt dåligt på andra sätt av P-pillrena och struntade i dem efter två månader. Förra månaden kom magsmärtorna helt plötsligt tillbaka, ordentliga magsmärtor. Jag bokade då tid igen in till sjukhuset för att ta upp endometriosdiskussionenoch här sitter jag då nu med något att berätta.
 
Min läkare sa efter ett tags diskussion att han i princip redan nu kan diagnotisera mig med Endometrios. Han ville att jag skulle pröva hormonellt preventivmedel igen (eftersom Endometrios ofta blir mindre smärtsam under hormonbehandling). Om smärtorna avtar nu medan jag använder preventivmedel så kommer jag få diagnos svart på vitt, om inte så kommer jag få göra titthålsoperation.
 
Känner inte så mycket just nu. Är mest likgiltig. Chrisoffer känner nog mer än jag, han har jättemånga frågor som jag inte kan svara på. Det slog mig först nu att jag inte blev erbjuden någon hjälp trots att menade på att han redan nu kunde ställa diagnos. Alltså, jag behöver ju få veta massa saker..

Två kroniska sjukdomar.

/Jeannie

Hemmadag igår

Jag kom aldrig iväg någonstans igår, hade för mycket trängningar. Tappade tillslut suget på att gå någonstans också, kände mig sliten och deppig bara. Det värsta med att må sådär som jag gjorde igår, så att man bara kan sitta ner hela dagen, det är att man aldrig blir trött. När det sen blir kväll eller natt så är man ju inte trött bara för att man inte gjort något på hela dagen.
Just nu mår jag inte heller bra. Jag mår absolut inte jättedåligt och har heller inte jätteont men om jag sätter igång med något kommer det bli värre. Så min plan idag är att få må bra efter ett och då ska jag hinna med att ta en promenad, fixa ett arbetsmöte med Nathalie, kanske baka något och bjuda folket på fika?
 
Fyra dagar kvar till Umeå!! ♥
 
/Jeannie

Inget GGN 2013 för mig

Jävla skitdag!!
Idag är det GGN. GGN ser man fram emot hela året, Gotlands stora folkfest. På GGN träffar man alla, alla är där och alla taggar inför kvällen, skön stämning helt enkelt. Just idag skulle jag ha en utav mina sämre dagar. Jag kan inte ens beskriva min besvikelse... Jag kom inte från lägenheten, Christoffer stannade hemma med mig och Dennis och Nandie fick åka dit själva istället. Hoppades självklart på att jag skulle kunna åka in ikväll och festa istället men det hade jag ju kunnat räkna ut med röven att jag inte skulle få må bättre just idag.
Christoffer är jättesöt och fixar middag och grejar men jag kan verkligen inte släppa att jag missar ALLT. Allt det sociala, jag är inte någon som trivs med att vara hemma och vila. Jag vill bara ut, ut, ut!
 
För er som inte vet vad GGN är så kan jag förklara att det är världens största endurotävling. Gotland Grand National. Det är så stort och så häftigt att se att det faktiskt inte spelar någon roll om du är motorintresserad över huvud taget, alla åker dit. En stor jäkla folkfest som sagt var.
 
 
Mitt enda hopp för kvällen är att KANSKE kunna ta mig ner för backen till Nathalie och säga hej, Anne och Martin skulle dit och se film ikväll. Har ofrivilligt legat på soffan sedan halv nio i morse, måste få se något annat än vårat vardagsrum idag innan jag blir tokig.
 
/Jeannie
 

En bra torsdag!

Bara en vecka kvar tills jag åker upp till Umeå! Underbart!
Just nu är jag inne i en bättre period, jag klarar av att göra mycket mer än vanligt och har inte alls lika ont som jag brukar ha. Då kommer det väl en sämre period lagom tills jag åker upp till Fanny naturligtvis... hur som helst har jag ju då det bästa stöd man kan ha så det oroar mig inte det minsta!
 
Idag har jag jobbat på centret, haft gitarrlektion med mina duktiga tjejer, varit nere hos Jeffrey och Nathalie på kaffe och hunnit spendera en massa tid med Christoffer som är ledig idag. Snart ska jag ner till Jeffrey och Nathalie igen för lite pumpakarvning! En toppentorsdag helt enkelt!
 
/Jeannie

Endometriosfrågan aktuell igen!

Jag har haft problem med magen nu i flera dagar, haft riktigt skärande smärtor i magen som ofta kommit i stötar när jag rört mig. Insåg tillslut att det inte är något jag ätit eller något sådant simpelt problem, jag har behövt tagit smärtstillande nu i två dagar. Magsmärtorna har gjort så att jag inte kunnat göra så mycket under dagarna, har liksom inte kunnat ta mig hemifrån. Igår hade jag och några vänner planerat att gå på rockfest, (en traditionell grej på norra Gotland). Jag var skitsur och ledsen över min situation. När uretriten är under kontroll så är det något annat i vägen och detta ville jag verkligen med på! Jag velade fram och tillbaka hela dagen, så fort magen blev bättre började jag planera för att vara med och så blev jag sämre osv. Det slutade i varje fall med att jag tog smärtstillande, bestämde mig för att inte dricka sprit och öl som brukar reta magen och istället dricka liiite cider och vin. Vi kom iväg allihopa och vi hade en riktigt bra kväll!
Så idag är jag rätt nöjd även om jag fortfarande har lite ont i magen då och då. Att komma ut och göra saker med vänner är otroligt viktigt för mig! Och jag menar verkligen det, viktigt på ett alldeles speciellt sätt. Mina vänner är min familj, det är dem jag bygger mitt liv på.
 
Apropå magsmärtorna så har jag nu bestämt mig en gång för alla att jag ska kontakta min förra läkare på kvinnoavdelningen och ta upp diskussionen om endometrios igen. Jag var såå nära på att få göra en titthålsoperation sist då läkaren verkligen trodde att det mycket riktigt kunde vara endometrios. Men vid det tillfället åt jag P-piller och vi bestämde att jag först skulle sluta med dem för att kolla så att magsmärtorna inte var pga. av det, jag slutade och magsmärtorna upphörde. Endometrios går ofta i skov så nu tror jag att det helt enkelt var ett olyckligt sammanträffande bara.
 
Hoppas ni har haft en bra helg!
/Jeannie

Magsmärtor

Först tar vi det positiva!
Jag har bokat flyg upp till Umeå i början av november, så om bara någon vecka åker jag upp för att hälsa på Fanny!! Längtar verkligen! Känner att vi båda behöver lite stöttning från varandra, nu är det dags igen helt enkelt!
 
Nu det mindre positiva då..
Fick ont i magen igår precis när vi gått och lagt oss, lyckades somna men vaknade med ett ryck klockan fem i morse av en skärande smärta i magen. Första tanken var att det kanske var något jag ätit och att det säkert skulle gå över men det gjorde det ju naturligtvis inte. Ganska snart efter att jag vaknat av magsmärtan kom ju uretritsmärtorna också såklart och som att inte det vore nog blev jag illamående och fick spänningshuvudvärk. Har fortfarande väldigt ont i magen och kan inte fatta vad det kommer i från. Så fort jag rör på mig börjar det skära i magen. Jag har alltså suttit och låtit tiden gå hela dagen, ångesten har smugit sig över mig ett par gånger. Det är det värsta jag vet, att vilja och behöva göra en massa saker men att inte kunna!
Har gått upp i arbetstid denna vecka också och det har ju som ni säkert förstår inte gått allt för bra. Hoppas på att det blir bättre nästa vecka!
 
Imorgon hoppas jag på att kunna jobba och sen åka in till Visby för behandling! Hade verkligen varit skönt att ha en "bra" dag då jag inte haft det på ett tag nu.
 
/Jeannie
 

Fredag och andra trevligheter

Idag har jag varit på vårdcentralen, jobbat två timmar och sedan haft gitarrlektion. Om en stund kommer Nathalie hem och då är planen att vi ska till gymmet sen laga middag och så småningom gå ner till Boot för lite öl och trevligt umgänge! Nathalie är en rätt så nyvunnen vän, hon har precis flyttat hit då hon är tillsammans med min granne Jeffrey som jag nämner då och då. Så otroligt glad över att vi alla här runt omkring kommer så bra överrens och att vi alla kan umgås på tu man hand.
 
Jag mår rätt bra just nu så jag hoppas det håller i sig under kvällen! Tror det kommer bli en bra fredag!
Hoppas ni också får chans att njuta av fredag och helg!
 
/Jeannie

träningsvärk

Träningsvärk i hela kroppen! Igår var jag på gymmet med Nandie och Danne. Danne visade oss lite nya övningar, kom med idéer osv. kände verkligen att vi behövde det för att komma igång! Känns riktigt bra med träningsplanen, nu får jag inte tappa motivationen! Ska träna ikväll igen, Danne ska fortsätta med att visa övningar.
Är nu inne i en sämre period, har mer ont och mer trängningar. Rädd för att gå upp i arbetstid men jag kommer förmodligen vara tvungen att göra det nästa vecka. Bara att se hur det går. Hoppas bara att det inte försummar träningen.
 
Annars händer det inte så mycket just nu, allt rullar på i samma spår!
 
/Jeannie
 
 

Kiropraktor

Just nu sitter jag hemma i Christoffers pappas hus, tar det lugnt och ser på fotboll med Christoffer. Vi brukar bo här när Tommy och Ann är bortresta, så skönt att få bo lite större ett litet tag. Ska vara här i tio dagar denna gång, känns som lite semester på något vis.
 
Idag har jag faktiskt något intressant att berätta!
Jag har idag varit hos en kiropraktor som jag blivit rekommenderad för att en gång för alla diskutera det möjliga sambandet mellan uretrit och skadade/klämda nerver. Besöket gick till som så att jag förklarade i korta drag hur sjukdomen relaterar sig, att det inte finns någon känd orsak och mina teorier om att ett snett bäcken kan ha något med saken att göra. Jag fick sedan lägga mig på en brits och det första han gjorde var att trycka på en kota samtidigt som han sa "här är du öm" sedan tryckte han på motsvarande sida av kotan och sa "här är du inte öm". Det sjuka var att han letade inte ens, han visste exakt och han väntade inte på bekräftelse, han visste att det var så. För mycket riktigt stämde det, till min stora förvåning, då jag aldrig medvetet känt någon ömhet där förrän han verkligen pekade ut det.
Det visade ju sig naturligtvis att det finns en kota som är kopplad till urinvägarna och han var helt säker på att det var låsningen jag hade där som var boven i dramat. Sen sa han att låsningen kan komma tillbaka så jag kunde behöva fler behandlingar. Ännu märker jag ingen skillnad, har trängningar som vanligt så jag får väl se vad som händer under helgen...
Något han också sa som jag inte riktigt vet hur jag ska ta är att jag enligt honom INTE har snett bäcken. Jag ifrågasatte verkligen detta och berättade att jag alltid fått höra det, enda sedan jag var liten. Sne i rygg och bäcken samt ett ben som är längre än det andra. Han besvarade med ett iskallt "Dom har fel" Är han så säker på sin sak? Eller var det hans sätt att inte verka osäker?
 
Imorgon har jag och Christoffer bjudit in massa vänner på middag, nu när vi får plats allihopa så får vi passa på! Som vanligt när jag ska bjuda på något slår jag på stort och funderar nu på om jag tagit mig vatten över huvudet, efter över två år som dagligen sjuk är jag fortfarande skitdålig på att se mina egna begränsningar! Vill ju så mycket hela tiden...
Har lovat att bjuda på oxfilé, rotfruktsblandning i ugn, kantarellsås på färska kantareller och en del tillbehör samt efterätt såklart. Tycker om att laga mat och själva menyn kräver inte extremt mycket men det kräver fortfarande lite koncentration. Men som det mesta så löser sig säkert även detta! ;)
 
/Jeannie

Träning

Ikväll har jag och Nandie varit på gymmet, känns grymt skönt i kroppen! Har haft lite trängningar hela dagen men inget som varit i vägen direkt. Ställde mig på vågen idag och det visade sig att jag nu nått den vikt jag alltid sagt att jag inte kommer acceptera. Jag är verkligen inte nöjd med min kropp heller, nu får det helt enkelt vara nog. Vad är det för liv om man ska gå runt och känna sig obekväm i sin egen kropp? Nu måste jag ta träningen på allvar, jag får helt enkelt prioritera träning och sen ha lite extra ont... /Jeannie

Lindas resa började idag

Ni vet då tårarna aldrig tycks kunna ta slut, då man bara gråter och gråter utan att kunna göra något åt det. Ikväll är en sådan kväll. Jag är väldigt känslosam av mig, tänker för mycket och känner mig lätt ensam och oförstådd. Sådan har jag alltid varit. Kvällar som denna blir därför oerhört jobbiga.Idag har min närmaste vän flugit upp till Sthlm för att imorgon resa till Sydamerika. Hon kommer resa själv och kommer vara borta i tre månader.. De andra förstår inte riktigt varför jag är så ledsen, hon kommer ju hem igen osv. men för mig blir det för mycket känslor för att bara kunna sopa undan dem. Jag är jätteglad för Lindas skull men också väldigt orolig. Tårar, tårar och åter tårar. Ta hand om dig min älskade Linda, vi ses i januari! /Jeannie

Spelning

Jag ber om ursäkt över min frånvaro här på bloggen! Det finns en förklaring men jag väljer att inte berätta riktigt ännu av olika anledningar. Idag har jag arbetat på Idrottscentret i två veckor. Tiden går fort när man har roligt, jag trivs verkligen och det är bara kul att gå till jobbet! Ikväll ska Christoffer och jag spela på resturang Utsikten, resturangen tillhör Idrottscentret och jag fick förfrågan om spelning för ett tag sedan genom jobbet. Det kommer vara bartömning och sista middagsserveringen inför renovering. Hoppas på mycket folk! Snart kommer mina två elever på gitarrlektion, skoj! Hoppas ni alla får en trevlig fredag på ett eller annat sätt! /Jeannie

Smärta i blåsan och 25årsfirande

Läste just Linnéas kommentar om att hon börjat känna smärta i blåsan och att det skrämmer henne. Måste bara få skriva att det var ett väldigt konstigt sammanträffande! Den senaste tiden har nämligen min smärta suttit mer i blåsan än i urinröret och precis som du skriver Linnéa så är jag också oroad över detta. Hur ska man tolka den skiftningen? Däremot så upplever inte jag smärtorna i blåsan mer svårhanterliga, men sen ligger de två olika smärtorna på helt olika nivåer också.
De smärtor jag har i urinröret är rivande och trubbiga, smärtorna i blåsan är mer molvärk.
Men som sagt, hur ska man tolka detta? Och varför blir det så? Tänk om vi hade någon möjlighet att få svar på sådana frågor!
 
Igår firade vi en kompis som fyllde 25, vi har planerat hennes kväll rätt länge och vi var riktigt taggade och förväntansfulla! Det är här den värsta biten med vår sjukdom kommer in i bilden. man kan aldrig någonsin bara få längta och se fram emot något utan att det gnager någonstans att "jag kanske inte kan vara med". Jag var jättenojig hela dagen igår över att jag skulle bli dålig MEN det blev jag inte! Och jag var och är supertacksam över det!
 
Vi var tio stycken som skulle vara med och fira så vi hyrde en buss med chaufför under hela kvällen. När vi först av allt skulle hämta upp Anne och Martin hemma hos dem så stannade vi till där och gav Anne presenter, öppnade champagne, skålade, sjöng och skickade upp ljuslyktor som en fin start på kvällen. Sen åkte vi in till stan för att discobowla och föra innan utgång och tillslut hamnade vi allihop på Munken. Riktigt bra kväll, en kväll vi kommer minnas! Så glad att jag kunde vara med och att jag dessutom klarade mig bra, hade ont i kortare stunder men inget jag inte kunde hantera.
 
 
På måndag börjar jag jobba! Längtar!!
 
/Jeannie

5:2 diet och obehag

Helt otroligt vad en skiva tort rostbröd med lite smör på kan vara gott! Christoffer och jag har börjat med 5:2 dieten för att vi ska få en spark i röven och ta tag i våra extrakilon. 5:2 dieten innebär ju (som ni säkert vet) att man i princip fastar två dagar i veckan och äter hälsosamt de andra fem. De två dagarna man fastar (eller svälter.....) får man bara lov att äta 500 kalorier som kvinna och 600 som man. Antingen tänker man "det där låter inte hälsosamt" eller så tänker man "äsch det låter inte så farligt, vara lite hungrig då och då skadar ju inte någon" Vi tänkte det sistnämnda. Ikväll däremot när Christoffer fick ordentligt blodsockerfall ändrades det ganska snabbt.
Jag skulle tippa att Christoffer i vanliga fall äter 3000 kalorier per dag, att sedan chocka kroppen med att bara äta 600 kalorier, det är ju bara sjukt. Lätt att vara efterklok. Dock är ju Christoffer så sjukligt envis så han tänkte minsann inte äta något ändå trots att han inte alls mådde bra, får se hur han mår imorgon.
För mig har det dock gått bra! Varit lite skakig och matt men helt okej ändå. Så här såg min dagskost ut
 
Frukost: En banan, en näve blåbär, tre bitar färsk ananas. Te och vatten.
Lunch: ca. 2 dl sallad med lite, lite lax. Vatten.
Mellanmål: Två morötter. Kaffe.
Middag: 2 dl tonfisksallad. Vatten.
 
Jag har ett skov nu med riktigt jobbigt obehag och har svårt för att somna på kvällarna pga. det så eftersom det för en timme sedan blev nytt dygn, alltså inte svältardag, unnade jag mig två smörgåsar. Obeskrivligt gott.
 
Jag funderar på varför ett symtom alltid tar över ett annat. Jag har haft konstant obehag i flera dagar nu, spelar ju inte någon roll om jag ens försöker förklara för er som inte har det symptomet för det går inte att föreställa sig. Sjukt irriterande och obehaglig känsla i underlivet bara, känns som om alla nerver skickar tusen signaler samtidigt. Hur som helst, under dessa dagar har jag knappt haft problem med varken trängningar eller smärta alls! Det är ju naturligtvis underbart! kan inte ens hitta ord för hur befriande det är, typ som att ta semester från sin sjukdom.. fast ändå inte. Obehaget kommer alltid när smärtan inte finns och obehaget GÅR MIG PÅ NERVERNA! Pröva att be någon kittla dig på ditt känsligaste ställe och försök sedan att sitta still och koncentrera dig på något. Ungefär så är det alla vakna timmar om dygnet så länge ett sådan skov sitter i. Var man inte lättretlig innan så blir man det då kan jag säga.

Imorgon blir det kanske en tur in till Visby och sen ska jag ha möte med Nandie om Forever Living.

/Jeannie
RSS 2.0