Varför jag mår bättre nu!

Jag har funderat mycket den senaste tiden på hur bra jag mått nu väldigt länge. Det senaste halvåret har jag varit upp på en åtta en gång tror jag, vad jag kommer ihåg. Jag har varit över femman ett par gånger då och då men det har varit i ett par timmar, aldrig under flera dygn som det förr kunde vara. Jag vet att man kan ha bättre år och sämre år, allt går i perioder, men jag vill ändå tro att det är något jag gör som är anledningen till att det är så mycket bättre än för ett år sedan. Min teori just nu är att det är en mix av
 
1. Jag har hittat min rutin. Jag vet exakt vad jag ska göra när jag får ont vilket minskar stress!
2. Jag vet att stress är en stor bidragande faktor till smärtan. Stress = spända muskler som drar ihop sig = ännu starkare kramper i urinröret.
3. Jag har hittat en medicin som fungerar så länge kramperna inte blivit för starka. När jag går upp mot en fyra/femma så tar jag Kinin och kombinerar det med värme, vätska, lugn och ro. Då går kramperna ner och alltså hinner aldrig smärtan upp till de där fruktansvärda nivåerna.
4. Jag befinner mig just nu i en väldigt trygg miljö. Jag kan varje dag ta den tid jag behöver för att kunna må så bra som möjligt. Jag har tid till att vila och slappna av. Jag har en vännskapskrets som alltid ställer upp till 100 %, de vet allt om min sjukdom och hur den fungerar. Jag behöver aldrig tänka på att jag inte fungerar som alla andra. Jag har en underbar pojkvän som ställer upp i tid och otid, som aldrig klandrar mig för något och som har ett tålamod större än vad ni kan föreställa er!
 
Detta, i stora drag, tror jag är anledningen till varför jag mått bättre de senaste 6 månaderna i jämföreselse med för ett år sedan.

Idag har Linda och jag gjutit i betong! Spontan aktivitet, kul att pröva något nytt! :) Nu ligger två rabarberblad täckta med betong nere i garaget och väntar. Spännande att se hur det blir.
 
 
/Jeannie


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0