Hejhej!
Igår mådde jag JÄTTEBRA!
Vaknade 4 av att jag hade väldigt ont, somnade om vid 6, vaknade vid 7, hade rätt ont till 9-10 och sedan vart det bättre! Efter det var jag på 3-4 på smärtskalan resten av dagen, jätteskönt!
Passade på att vara utomhus en hel del, hjälpte till på gården (vilket jag sällan orkar). Kändes jättebra faktiskt. Tycker om att göra nytta, men det får inte kosta för mycket.

Dock ger plugget mig värsta stor ångest. Jag gör ingenting. Jag lyckas inte. Jag får mer och mer ångest för att jag inte gör något, och kan inte göra något för all ångest och sedan blir det bara en fet negativ spiral. Jag blir helt matt i kroppen bara av att tänka på det. Ska träffa rektorn snart, ska bara vara helt ärlig och sedan får han väl se ner på mig om det blir så. Känner att det är lite samma sak som med sjukdomen, jag måste acceptera att jag inte fixar att plugga särskilt mycket, jag får som "skol-tränas", och sedan kan jag börja plugga. Jag måste acceptera att det inte går så bra för mig just nu, men jag har verkligen inte gjort det än.

Fast jag har på sistone inte tänkt så mycket på plugget faktiskt, jag har inte tillåtit mig själv att göra det. Jag tänker fokusera på att vara glad och må bra nu, ta hand om mig själv. Även om jag är glad för det mesta så hände det mycket i fjol som gör att jag verkligen inte känner mig stabil, och innan jag tar på mig mer vill jag känna mig säkrare än jag gör.
Fast jag är väldigt glad. Generellt. Ler för det mesta, skrattar jämt och är härligt sprallig. Jag är omgiven av människor som gör mig glad och ler som sagt även när jag har jätteont.

Life is good.

/Fanny