Idag har jag haft svårt för att komma upp på topp och vara glad över det som går bra istället för att tänka på det som inte är så bra just nu. Igår träffade jag en utav mina gamla lärare för högstadiet. Han var min favoritlärare och det kom upp så otroligt mycket minnen när jag fick en pratstund med honom igen. När han frågade vad jag gör nu för tiden och jag var tvungen att svara "jag jobbar fortfarande i bungehallen" så sköljde verkligen en fruktansvärd besvikelse över hela mig. Inte från hans håll utan från mina egna tankar på min tillvaro och hur den egentligen hade kunnat se ut om jag aldrig blivit sjuk.

 

Jag har alltid haft så stora planer, velat gör så mycket osv. Att behöva säga att jag jobbar på ICA, att jag inte pluggar, att jag fortfarande har samma skrotbil som jag haft sedan jag var 16 år, att min pojkvän betalar all hyra, el och mat för oss båda, att jag inte har rest särskilt mycket alls osv. Det är en ständig påminnelse om hur lite av det jag trodde min framtid skulle innehålla som faktiskt blivit av. En ständig påminnelse om att jag inte längre är samma person som jag var för några år sedan och att min tillvaro idag inte bygger på egna val.
Jag har inte kunnat släppa detta riktigt just idag. Läraren som jag träffade igår, han är nog den sista som jag vill göra besviken med att behöva tala om att jag inte kommit någonstans i livet. Han har en sådan speciell personlighet, hela han lyser av självsäkerhet, går alltid rak i ryggen och man ser på honom att vet precis vad han vill. Han är väldigt brutal och säger alltid precis vad han tycker och tänker, vissa har nog väldigt svårt för människor som inte lindar in sina ord i bomull men det var detta som fick mig att verkligen lyssna! Tack vare detta vet jag också att allt positivt han sa menade han verkligen, fick jag beröm så var det ren och skär ärlighet. Han kom till att betyda väldigt mycket för mig under högstadietiden men jag tror inte han vet riktigt exakt hur mycket.

 

Nä, nu ska jag äta och försöka träffa några fina vänner. Försöka tänka på hur bra mitt liv egentligen är!

 

/Jeannie