Inte symptomfri pga. jobbet?

Blir fortfarande inte symptomfri.. oroar mig över att detta inte är någon period. Samtidigt så har jag kommit på att det var ungefär samtidigt som detta började då jag började jobba igen.. Eller rättare sagt, Ylva och Linda tror att jag mår sämre kanske pga. jobbet och det var då det slog mig.
Jobbtiderna jag har nu är bestämda efter mina förutsättningar, arbetsuppgifterna lika så. Så på så sätt borde jag inte må sämre eftersom jobbet verkligen följer mina behov, inte tvärt om. Men däremot vill jag ju fortfarande tjäna så mycket pengar som möjligt och stannar ofta kvar på jobbet även om jag blivit lite sämre och egentligen skulle ha gått hem för att vila innan det blir värre. Så frågan är om det kanske kan bero på det, även om jag aldrig egentligen behöver vara stressad för att komma till jobbet i tid så blir jag stressad ändå men av just pengarnas anledning. Vilket inte är så konstigt eftersom jag fortfarande lever på Christoffer och inte har några pengar att unna mig något för.
 
Igår kände jag mig faktiskt riktigt lycklig!
Linda kom hit för att prata lite på kvällen och då berättade hon att hon kände sig glad igen och att hon mådde bättre. Det har hänt saker på hennes jobb som varit jobbigt för henne men nu vägde det positiva mer än det negativa. Det är otroligt hur mycket man känner med sina vänner, hela jag blev verkligen lättad av att se henne le!
Sen började jag tänka på hur spännande jag tycker det är med mitt nya jobb som återförsäljare, hur glad jag är över att jag fick den möjligheten! Hur perfekt allt runt omkring mig egentligen är. För även om jag är sjuk så är allt annat perfekt och det är ju ingen självklarhet faktiskt!
 
Idag ska jag jobba, om jag mår bra efter jobbet ska jag till bolaget och efter det åker vi ut några stycken till Fårö för att käka och lyssna på Linda och Ylva som spelar på Strandcafét! Hoppas, hoppas jag mår så pass bra att jag fixar det!
 
/Jeannie


Kommentarer
Madde

Hej, vill bara säga att eran blogg har hjälpt mig oerhört. Har jämnt lidit av urinvägsinfektioner som ofta går upp i njurarna. Jag har aldrig riktigt förstått varför inte "urinvägsinfektions smärtan" Går bort när jag ätit klart penicillin, pratat med läkare googla runt och så hittade jag det här. Då vill jag lägga till att jag har haft det här i sju år utan att veta vad det var. Jag har bestämt mig att den inte ska få styra mitt liv utan tvärtom.. vissa dagar är värre och vissa mindre. Men tack igen för en skit bra blogg med mycket bra tips. Så får vi hålla tummarna att det här ger med sig någongång:)

Svar: Hej Madde! Det känns underbart att vi kunnat hjälpa dig! Vårat mål med bloggen är att människor med Uretrit ska kunna hitta hit och hitta någon form av stöd i en tillvaro som man ofta känner sig väldigt ensam om. Det svider i hjärtat av att höra hur länge du varit sjuk utan diagnos, även om en diagnos inte kan göra oss friskare så är det alltid bättre att veta varför man mår som man gör.
Underbart att höra hur stark du verkar vara, helt rätt inställning! Sjukdomen kanske gör att du har lite annorlunda förutsättningar än andra men det är fortfarande inte DU som är en sjukdom, sjukdomen råkar vara en del av dig. Allt handlar om att respektera sin sjukdom och acceptera hur situationen ser ut. När man har lärt sig det, då kan man faktiskt njuta av livet trots allt.
Vi håller tummarna, så småningom kommer det komma upp något nytt!
Tack för din kommentar! :) /Jeannie
None None

2013-07-05 @ 10:17:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0