Om Sophiahemmet och Dr. Carbin

Nu ska jag berätta!
 
Jag och Christoffer åkte som sagt var till Stockholm igår för att träffa Bengt-Erik Carbin på Sophiahemmets urologmottagning. Mycket nervöst var det! När vi väl fick träffa honom så släppte dock nästan all nervositet. Han var otroligt lättsam att prata med, pedagogisk och rakt på sak. Inga krumelrurer här inte! Till min stora glädje hade han ett par olika ess i rockärmen som han ville att jag skulle pröva så jag har idag varit på apoteket för att beställa hem de nya tabletterna jag ska pröva.
MEN tyvärr sa han också, liksom alla andra läkare, att det finns inte så mkt dem vet och kan därför inte göra så mkt om man inte svarar positivt på kortisonbehandling. Jag har ju inte blivit bättre av kortsion så jag, liksom Fanny är ju alltså sådana som de inte vet vad de ska göra med. När Christoffer och jag åkte hem igår kväll kände jag mig fruktanvärt ledsen och hopplös. Istället för att tänka på allt det positiva som detta besök givit mig så tänkte jag på allt det negativa. Tänkte på att ytterligare en läkare har sagt att de inte kan göra så mycket, tänkte på att jag kommer få leva resten av mitt liv som sjuk och ovetandes. Att jag måste släppa tanken på att bli frisk.
 
Idag känns det bättre. Jag har hunnit reflektera över vad som egentligen hände igår och över vad mina vänner har sagt till mig efter detta. Framförallt Fanny och Linda har fått mig att skärpa till mig och sluta gräva ner mig när det finns så mycket ljus i allt det mörka. Jag ska ju få nya mediciner!! Som Fanny brukar säga
"Det finns ju så galet mycket med hopp nu!"  ♥
 
Hur som helst, den nya medicinen jag ska börja med är ett blodtryckssänkande preparat. Bengt-Erik sa att det kommit fram att äldre män som behövt sänka blodtrycket och fått äta tabletter för det även märkt att det blivit lättare att kissa. Musklerna slappnar av mer när blodtrycket sänks och det ska tydligen vara förklaringen. Det känns lite läskigt att hålla på och mixtra med blodtrycket när man inte har jättehögt men kommer börja med väldigt små doser och sen får vi se vad som händer. Börjar på lördag!
 
/Jeannie


Kommentarer
Fia

Jag ska dit igen nästa fredag för ny behandling. Mina två "enda" (men stora) problem är: urinen kommer inte ut. Och magsmärtor från helvetet. Men har inga smärtor från urinröret, vilket jag förstått att många har. Jag hoppas så att det kommer att ge med sig. Man hör ju aldrig om de som blivit friska...

Svar: Anledningen till varför man aldrig hör något om de som blivit friska är därför att det tyvärr är väldigt få som blir bra. Ovanligt att du inte har smärtor i urinröret, vet inte om jag hört någon annan med diagnosen Uretrit/kronisk urinrörskatarr som inte har det. Det är bara att fortsätta kämpa tills man får pröva något man mår bättre av!
None None

2013-02-07 @ 18:11:30


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0