Jag har inte hört av mig på ett tag. Vet inte varför, har antingen deppat väldigt mycket eller hängt med någon annan och försöka tänka på annat.
I går natt hände en väldigt hemsk sak (det drabbade inte mig, utan någon nära mig) som jag inte kan släppa. Det har gått snart 2 dygn och jag kan inte tänka på något annat än om ödet hade velat annorlunda.
Medvind, jag efterfrågar din närvaro.

Linnea har varit hos mig rätt mycket senaste dygnen. Tack, det har behövts. Du har gjort en enorm skillnad <3

Minns ni att jag har pratat om LUBen? Alltså LedarUtBildningen?
Det är ju en grupp underbara människor som jag träffar varannan vecka, som ger mig väldigt mycket energi. Nu över julen har det varit en LUB-paus, men imorgon kommer det igång igen. Åh, vad jag längtar. Jag behöver verkligen skratta så det gör ont i magen och känna att det finns en framtid, vilket är något som LUBen brukar kunna leverera. Känns som att jag inte kan le längre på egen hand. Då får man helt enkelt se till att någon annan får en att le!

Det är mörkt nu. I måndags kändes det som att jag fått tillbaka en del hopp, men det som hände i går natt slog mig tillbaka två steg. Jag försöker tänka att jag kommer känna mig stark igen snart, men just nu är jag svag och hjälplös. Jag klarar knappt av att vara själv just nu, jag blir galen.

Har fått penicillin mot urinvägsinfektionen nu! Fick Selexid, SKÖNT! Furudantin, som jag oftast får, brukar jag bli så otroligt illamående av. Selexid blir jag inte lika dålig av.

Nepp, ska äta onyttigt och kolla på Erin Brockovich (en film som verkar rätt bra!). Det får bli min onsdagkväll helt enkelt.

/Fanny