Igår var tanken att Christoffer och jag skulle på två middagar, först hos Christoffers farmor som fyller jämnt och sedan hos en gemensam kompis som fyller 20. Sånt sätter press! Den inre stressen man upplever när sånna här situationer uppstår, den är hemsk. Nu tänker du såhär "det är ju bara middagar, bara att stanna hemma om du är dålig"  och visst är det så men det finns så otroligt mycket runt om jag tänker på som gör att det är inte bara att gå dit eller stanna hemma.

Jag tänker: Jag klarar av att gå på första middagen, klistrar på ett leende och står ut med smärta ett par timmar (jag vet ju att jag kan gå hem när jag vill) Men om jag nu går på första middagen, då kommer jag automatiskt bli sämre eftersom jag inte kan sitta med värme och slappna av, då kommer jag kanske inte kunna gå på andra middagen. Stannar jag hemma under första middagen så klarar jag förmodligen av att gå på andra middagen men dem på första middagen förväntar ju sig att jag kommer. Kanske kan jag komma en liten stund bara för att säga grattis? Men då blir det jobbigt att tacka nej när dem undrar om jag inte ska stanna en stund till.

Och kanske framförallt tänker jag: Jag VILL gå på BÅDA middagarna.

 

Jag vill alltid vara med på allt, jag vill vara där alla andra är. Jag är så som person och kommer alltid vara, frisk eller ej! Den här sjukdomen jag har kräver tyvärr mycket vila och ofta tillåts man inte att göra det man vill göra, det krossar mig lika mycket varje gång! Därför försöker jag alltid hitta lösningar, kryphål och möjligeheter för att få göra det jag vill ändå men utefter mina förutsättningar. Så när det kommer dagar som igår där hela dagen är planerad och det inte finns plats för vila egentligen, då går min hjärna på högvarv. Jag prioriterar, analyserar, funderar, vänder och vrider på allt för att hitta de bästa lösningarna.

 

Lösningen blev tillsut att vi gick på första middagen, jag klistrade på ett leende och stod ut i några timmar. Sen gick vi hem lite innan de andra, vilade och kom lite senare till middag nr. 2. På så vis fick jag vara med på hela dagen minus några timmar men hellre det än minus en middag!

 

Tack vare vilotimmarna emellan blev jag så pass bra att jag kunde åka hem till Linda sent på kvällen när allt var avklarat för att dricka vin och snacka skit. Nandie kom också dit runt två och vi kom inte hem förren fem på morgonen. Supermysig kväll/natt med många djupa tankar och diskusioner!

 

/Jeannie