Tacksam

Ikväll kom några polare förbi. Linnea flyttar till Frankrike imorgon, så vi mös och sa hejdå.

Kroppen har inte riktigt samarbetat idag, men jag är ändå på ett konstigt glatt humör.
Jag är tacksam.

Tacksam för att jag nuförtiden för första gången på.. jag vet inte HUR många år, inte behöver ta medicin varje dag. För att jag har underbara personer i min närhet, som verkligen bryr sig om mig. För att jag äntligen kan ge blod, och göra en god gärning för andra.
Jag är glad över att jag är så bra på att förlåta, och därigenom kan gå vidare med mitt liv. För att jag kan se det positiva i det mesta, om så inte för tillfället så i efterhand.
Jag är så nöjd över att jag har fått börja undervisa på konfirmandlägrena, och fått höra att jag är riktigt bra på det. För att jag fått komplimanger om att jag kan se det fina hos människor, när det är enklare att hata.

Jag är så tacksam för mitt liv. Tacksam för att jag vart så stark som jag har varit. Fatta att jag fortfarande kan le trots allt jag gått igenom?! Att jag aldrig gett upp? Att jag fortsatt att förespråka kärlek, när det har varit enklare att bli destruktiv?

Tacksam för att jag är jag. Ja, trots att jag är sjuk så är jag glad över att jag är just jag.

Jag har hopp om framtiden, när jag lägger mig nu. Även om det faktiskt inte ser superljust ut, så vet jag att det alltid kommer finnas folk runt mig som fångar upp mig om det skulle behövas.

Jag ska klara allt. Jag ska fan klara livet.

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0