Ont

Besvikelse..
Christoffers familj brukar varje sommar hyra ett hus ute på en öde ö utanför Fårösund där några av deras vänner också har hus. Jag har aldrig varit där och idag skulle jag för första gången få åka med ut. Hade trängningar och en del ont innan vi skulle åka men jag ville så gärna med och tänkte att jag helt enkelt får bita ihop. Redan halvvägs dit kände jag att det var en fruktansvärt dålig idé men vågade inte säga något, vill inte vara besvärlig.
Väl där ute var jag glad över att få se allt o höra om alla Christoffers barndomsminnen men samtidigt fick jag ondare och ondare. Ann hjälpte oss med gasolen så att jag fick te och varmvattenflaska samtidigt som jag tog både kramplösande och smärtstillande men det resulterade bara i illamående och att jag blev skakig och snurrig, smärtorna fortsatte att bli värre. Tillslut fick vi be Christoffers pappa att köra hem oss.
Nu har jag suttit på toa i drygt en timma och jag mins inte när jag hade så här ont senast. Tror det var balen 2012. För ett år sedan.

Jag har i alla fall lärt mig något. Så här ont hade jag flera gånger varje månad för något år sedan och då visste jag heller inte hur jag skulle hantera sjukdomen. Smärtorna jag talar om nu är alltså smärtor jag brukade åka in akut för med jämna mellanrum, smärtor som får en att skrika.
Idag har varit en stressig dag, jag har inte hunnit vila och fått i mig den vätska jag behöver. Kroppen började tidigt att säga ifrån men jag struntade i det. I vanliga fall vilar jag så fort smärtorna börjar komma.

Nu har jag bevis på hur så lite kan göra så mycket.

Jeannie


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0