Hej allihopa!
Idag var jag hos läkarn och jag fick inte riktigt höra det jag ville höra. Om man tänker långsiktigt (vi räknar ÅR här) så kan det vara en bra plan, men den närmsta tiden.. ja, det ser inte överdrivet ljust ut på den fronten. Läkaren rekommenderade att jag skulle ta ledigt från skolan åtminstone den här terminen. Så sugigt kommer jag alltså förmodligen må.
Jag kommer berätta mer för er när jag smält det här och förstått innebörden av det hela. Om jag skulle skriva allt jag känner nu så skulle det bli otroligt vinklat och inte direkt något man kan räkna som fakta.
Just nu känns det jobbigt. Om jag får upp en pepp så kan det här gå bra, och det är just det jag försöker lösa nu - jag måste tvinga mig själv till att bli motiverad och tro på den här skiten. Annars spelar inget som någon roll.

Som sagt, jag kommer höra av mig. Bli inte oroliga, det låter jättehemskt ser jag nu, men det kommer lösa sig. Tillslut. Det gör det alltid.

I förrgår sov jag 2 timmar, i natt sov jag 3. Nu ligger jag vaken, mer smärtlåg än jag varit på ett bra tag, och kan ändå inte sova. Obehaget och trägningarna är väldigt starka just nu, och gör det omöjligt för mig att ligga stilla och ta det lugnt. Jag har tagit tabletter som ska hjälpa mig att somna, men det funkar inte. Vill bara få en hel natt snart.

Det som jag tror på kommer ta mycket länge tid än jag trodde (om det ens blir av).

Har inte kännt mig såhär ensam på.. väldigt länge. Jag behöver le och verkligen känna lite ordentlig glädje. Jag behöver göra något som får mig att skratta hysteriskt, eller bara få en rejäl adrenalinkick.

Hoppet kommer komma tillbaka. Jag måste bara ge mig själv tid, vilket jag är värdelös på. Jag måste tillåta mig själv att vara svag en stund.
Tänker på er där ute. Verkligen. Jag vill verkligen att det här ska lösa sig nu, och jag menar NU. Mitt tålamod börjar ta slut. 

Skulle behöva medvind nu.

/Fanny