Jag ligger och funderar.

I torsdags vaknade jag första gången mellan 00 och 01 av smärtsamma trägningar, i går vaknade jag strax efter 02 av smärtsamma trägningar och idag vaknade jag 06.30 av, aa samma sak. Alla tre dagarna har jag mått jättebra under dagen och kvällen. Funderar på om det går i något mönster? Spännande att se hur jag mår imorgon!

 

Det är grått och ruggigt ute, duggregnar lite. Jag ligger i soffan under en stor filt och ser på barnpogram. Visst låter det mysigt? Det är det också, rivandet i urinröret är dock ganska mycket mindre mysigt! Man kan jämföra det med att skrapsår som bränner och gör ont och som någon dessutom gnuggar på konstant. Ungefär den smärtan har jag just nu i urinröret. Har inte alls så ont som jag skulle kunna ha, detta är alltså uthärdligt.

 

Tänker på Fanny, fina Fanny som just nu kämpar med enorma smärtor och tusen olika biverkningar av alla medicner. Läkarna vill att hon har ett uppehåll från de starka smärtlindrande preparaten, jag känner mig aldeles tom när jag tänker på det. Ni kan aldrig föreställa er vilka smärtor hon har varje dag, varje dag, konstant! Om läkarna bara visste... Det är alltså därför hon har lämnat oss här på bloggen för tillfället, hon är för svag och försöker koncentrera den lilla energin som finns på gåträning som behövs nu efter olyckan och på att ta sig igenom dagarna.

 

Eftersom jag åker till Grekland imorgon kommer det förmodligen bli väldigt lite bloggande de närmsta dagarna. Jag kommer hem söndag nästa vecka, kanske får Fanny smärtlindring snart igen och då kommer hon komma tillbaka hit. Så ni vet varför det kan komma bli lite tomt här under veckan som kommer.

 

/Jeannie