Igår sa min kropp ifrån ordentligt, sa att nu får det vara nog. Ryggen värkte och bultade så att jag inte kunde gå rakt och magen lika så. Jag har ju varit dålig i en vecka nu och inte kunnat göra något annat än att ligga och sitta i stort sätt vilket dels ryggen tagit stryk av och sen har magen blivit lidande eftersom jag inte kunnat äta ordentligt då mitt stora problem den här veckan har varit extremt svåra trängningar. Jag kan ju inte laga mat när jag hela tiden måste springa på toaletten och aldrig vet hur länge jag behöver sitta där. Christoffer och jag har efter den här veckan bestämt att vi måste försöka få plats med någon form av färdiglagad mat här uppe i frysen till mig när jag blir så dålig.

 

Idag är jag bättre vilket känns underbart! Det enda jag gjort utanför lägenheten sen förra söndagen är: Gått en försiktig promenad till affären och hem igen, skjutsat hem Josefin en kväll och i fredags mådde jag så bra en stund att Christoffer, Josefin och jag kunde åka till den nya pizzerian och beställa hämtpizza. Vilken lycka att få ta på sig lite fräscha kläder och sminka sig för att man faktiskt skulle få åka dit andra människor fans. Haha. Det läskiga är att jag känner så här efter bara en vecka, just nu känns det som om jag suttit i lägenheten en månad. Det måste vara all smärta som får tiden att kännas så mycket längre.

Snart kommer Josefin hit en stund efter jobbet. Sen ska jag göra pannkakor!

 

/Jeannie