Känner mig så otroligt känslig.

Jag är inne i en ganska dålig period just nu med mycket, mycket mer trängningar än vad jag är van vid att hantera. I måndags satt jag på toa i åtta timmar med en 20 minuters paus då jag fick äta. På den nivån är det. I dag springer jag mest fram och tillbaka vilket såklart är mycket skönare än att tvingas sitta där timme efter timme och fortfarande inte må bättre för att man tvingas sitta där, men det tar på krafterna att må så här. Har haft smärtor i ryggen idag och det konstaterade Christoffer ganska snabbt att det måste bero på all tid jag spenderar sittandes.

Jag har sprungit fram och tillbaka i natt och kunde inte somna om mer efter 6.00, fick därför inte sova så mycket. Har känt mig väldigt ensam och tom de senaste dagarna och det präglades även den här morgonen av. Det går såklart ut över Christoffer eftersom jag lever tillsammans med honom och jag får hela tiden dåligt samvete över hur hans liv stannat upp med mitt. Jag tänker på det varje dag. Jag vet ju att han mår dåligt över hur livet ser ut, precis som jag, han oroar sig och ägnar så mycket mer tid åt att ställa upp och finnas till lags mer än vad någon ska behöva göra, han planerar sitt liv utefter mina förutsättningar och aldrig någonsin visar han sig svag inför mig. Han torkar mina tårar, håller om mig och svarar med lugn och hopp på alla mina ändlösa frågor om vad som ska hända med mig. Med oss.

På måndag ska jag träffa Roland. Försöker hitta gamla Jeannie, hon kommer behövas nu. Hitta lite jävlar anamma..

/Jeannie