Jag är less på att vara en fånge. Att inte få vara fri, att inte få göra som man vill. Att vara inlåst mot min vilja.

Jag är uppgivet desperat. Jag är ute efter en lösning, som jag är medveten om inte kommer kunna gå att lösa på länge.

En torterad, frihetsberövad fånge - jag är less på att inte känna mig som något annat, och inte förvänta mig något mer på ett tag.

Jag tror att jag börjar gå emot något slags vägskäl. Det måste hända något - nu. Jag tror faktiskt att jag kan bli galen annars. Det har börjat komma till en punkt då jag faktiskt snart inte står ut längre. Jag fixar det bara snart inte mer. Utan pepp och/eller medvind går jag snart under.

Jag vill bara kunna springa. Ut. Bort. Om jag vill det. Iväg.

 
/Fanny