En sjukhusvistelse av akut sort
Skrivet igår kväll, men blev inte publicerat:
Idag var det en annorlunda dag.
Samtalet jag skulle ha med urologmottagningen handlade om att jag inte kunde kissa. Vid 14.00 åkte jag in till mottagningen för att tömmas, eftersom att jag då inte hade lyckats kissa på 15h. Man tror att väldigt höga doser ditropan kan ligga bakom.
Efter att ha pratat lite med olika sköterskor så la jag mig ner och kateteriseringen började.
Det stack till, sådär som det gör att få något infört. och kisset började fylla påsen. 1.2 liter var det, vilket var mindre än jag trodde att det skulle vara.
Ju tommare min blåsa blev, desto större blev kramperna och smärtan. När hon drog ut katetern låg jag och ålade och skrek utav smärta. Det var helt klart 10 på smärtskalan.
Jag ville verkligen ha smärtstillande, bara någonting så att jag kunde ta mig hem (jag var 15 minuter bort typ med bil). Sjuksköterskan var däremot övertygad om att det gick över om jag bara tog några djupa andetag och kanske tog en promenad..
Idag var det en annorlunda dag.
Samtalet jag skulle ha med urologmottagningen handlade om att jag inte kunde kissa. Vid 14.00 åkte jag in till mottagningen för att tömmas, eftersom att jag då inte hade lyckats kissa på 15h. Man tror att väldigt höga doser ditropan kan ligga bakom.
Efter att ha pratat lite med olika sköterskor så la jag mig ner och kateteriseringen började.
Det stack till, sådär som det gör att få något infört. och kisset började fylla påsen. 1.2 liter var det, vilket var mindre än jag trodde att det skulle vara.
Ju tommare min blåsa blev, desto större blev kramperna och smärtan. När hon drog ut katetern låg jag och ålade och skrek utav smärta. Det var helt klart 10 på smärtskalan.
Jag ville verkligen ha smärtstillande, bara någonting så att jag kunde ta mig hem (jag var 15 minuter bort typ med bil). Sjuksköterskan var däremot övertygad om att det gick över om jag bara tog några djupa andetag och kanske tog en promenad..
Efter en stund ringde jag Mattias och bad han komma dit (han hade viktiga saker att göra i skolan, men kunde komma loss i ca 30 minuter), för att tjata på dem eftersom jag var helt enkelt i för mycket smärta för att kunna övertala dem.
Mattias tjatade, först snällt, men sedan märkte han att sköterskan verkligen inte trodde att jag hade ont överhuvudtaget. Detta trots att jag som sagt inte kunde ligga stilla, och skrek och grät utav smärta, nu i ca 30 minuter.
När det hade gått 40 minuter av outhärdlig smärta så lyckades Mattias, med hjälp av nu ganska elaka ord, övertala sköterskan om att vi skulle få träffa en läkare och få smärtstillande.
Läkaren träffade jag efter ungefär 10 minuter. Han sa att jag fick välja mellan en ketogan-injektion eller en voltaren-motsvarighet. Jag hade inte provat voltaren-injektioner förut, så jag körde på det säkra kortet ketogan.
När jag hade krampat i sammanlagt 1 h var Mattias tvungen att skriva ett prov, och jag fick 25 mg ketogan injecerat intramuskulärt och 1g alvedon.
Några minuter efter det kom Olof förbi och höll mig sällskap, och ca 20 minuter efter injektionen började min smärta dämpas. Jag hade fortfarande helt sjukt ont, men det var inte panik längre. Jag slutade skrika av smärta liksom.
Jag fick skjuts hem av Olof och har tagit det sjukt lugnt resten av dagen. Jag har fortfarande hur ont som helst, helt sjukt. Jag spydde intensivt någon timme tidigare (tog inga illamåendetabletter i samband med ketoganet), men annars har det varit ganska samma läge.
Nu är jag less på att ha ont.
/Fanny
Mattias tjatade, först snällt, men sedan märkte han att sköterskan verkligen inte trodde att jag hade ont överhuvudtaget. Detta trots att jag som sagt inte kunde ligga stilla, och skrek och grät utav smärta, nu i ca 30 minuter.
När det hade gått 40 minuter av outhärdlig smärta så lyckades Mattias, med hjälp av nu ganska elaka ord, övertala sköterskan om att vi skulle få träffa en läkare och få smärtstillande.
Läkaren träffade jag efter ungefär 10 minuter. Han sa att jag fick välja mellan en ketogan-injektion eller en voltaren-motsvarighet. Jag hade inte provat voltaren-injektioner förut, så jag körde på det säkra kortet ketogan.
När jag hade krampat i sammanlagt 1 h var Mattias tvungen att skriva ett prov, och jag fick 25 mg ketogan injecerat intramuskulärt och 1g alvedon.
Några minuter efter det kom Olof förbi och höll mig sällskap, och ca 20 minuter efter injektionen började min smärta dämpas. Jag hade fortfarande helt sjukt ont, men det var inte panik längre. Jag slutade skrika av smärta liksom.
Jag fick skjuts hem av Olof och har tagit det sjukt lugnt resten av dagen. Jag har fortfarande hur ont som helst, helt sjukt. Jag spydde intensivt någon timme tidigare (tog inga illamåendetabletter i samband med ketoganet), men annars har det varit ganska samma läge.
Nu är jag less på att ha ont.
/Fanny
Kommentarer
Helena
Vill bara skicka en tanke och kramar till dig! Kan inte ens föreställa mig hur du måste ha känt det. Herrejävlagud. Hoppas du är okej, efter omständigheterna.
Trackback
