Om att vara beroende av andra

Just att vara beroende av andra är något jag verkligen, verkligen hatar.
Jag vill verkligen ta hand om mig själv och vara självstädnig, och veta att om jag vill göra något, så måste jag inte be om hjälp.
Jag har som alltid velat växa upp och ta hand om mig själv.

Uretriten sätter ju rätt mycket stopp för det.

Nu klarar jag typ inte nåt utan andras hjälp.

Mattias är typ min privata sjuksköterska. Han håller kolla på alla mina mediciner åt mig, vet exakta dosen av allt och hur det påverkat mig, lagar mat åt mig, hämtar ditt och datt och gör en himla massa grejor bara för att jag ska må en gnutta bättre. Jag måste hela tiden tigga pengar av mamma till medicinen typ osv.
Jag vill flytta hemifrån, jobba, ta hand om mig själv.. Just att vara så otroligt beroende av andra människor tycker jag är sjukt jobbigt! Kanske en av de drygare icke-fysiska sakerna med uretrit.

Om jag vill ba dra någonstans så vill jag inte behöva planera och fråga runt typ, jag vill bara göra det.
Jag känner mig låst liksom.

Men värst är väl ändå att känna sig som en börda..
Jag ser ju på Mattias hur han blir helt utmattad av att behöva göra exakt allt åt mig, och hur jobbigt det är för honom att se mig ha så ont. Mamma har brutit ihop flera gånger över att hennes barn är sjuka (min lillebror hade en helt annan diagnos under ett litet tag, men blev mycket bättre efter någon månad!). Självklart är det tungt att veta att andra sliter för en. Jag har hur svårt som helst att be om saker dessutom.
Om någon i min närhet behöver hjälp så gör jag det direkt om jag kan. De skulle aldrig vara en börda för mig. Ändå känns det som att man är det själv? Rätt dumt.

Jag tror att kommunikation är den lättaste lösningen. Att säga att man tycker det är jobbigt, och kanske lägga upp något slags schema så att "sjuksköterskan" vet vad som väntar typ. Dessutom så brukar jag försöka att återgälda allt direkt jag mår bättre och göra gulliga saker och sånt. Dock är det här ett problem jag fortfarande tycker är jobbigt. Jag skulle ju typ inte klara en dag själv.

Är ni också väldigt beroende av andra? Hur tacklar ni det? Skulle vara jättehärligt att höra vad ni har att säga!

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0