I've finally been meeting some friendly faces

Hade en jättetrevlig dag igår!
Kände mig mer smärtlåg än på länge, och drog på ett jättekort LUB-läger! Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle klara det, men det var typ 5 minuter bort med bil, så ifall jag var tvungen att akut fara hem hade det inte varit ett problem.

Penlade mellan 4 och 6 på smärtskalan, gick upp till 7 stundvis, ner mot 5 osv. Så höll det på. När jag väl skulle sova kom pikar med 8, och standard låg på 6. Dessutom var mina kramper superseriösa (dock förvånansvärt smärtfria med tanke på hur kraftiga kramperna var) så jag upplevde ett enormt obehag. Ja, det blev alltså 0 timmars sömn i natt. Nu på eftermiddagen fick jag dock 2 härliga timmar, men nu har jag way för ont för något mer sånt.

Jaja, ska försöka hantera den här smärtan på ett mycket snyggare sätt än jag gör just nu (ligger i sängen och typ skriker på Mattias att göra onödiga saker).

Kram på er :)


Visst är det förvånansvärt hur människor ibland bara inte förstår sjukdomen överhuvudtaget, fastän de verkligen har alla förutsättningar för att göra det?

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0