Igår på dagen var jag väldigt sjuk, men efter att ha tagit alla icke-narkotikaklassade piller jag har hemma som eventuellt möjligtvis vid vissa tillfällen kanske skulle lindra alls så kunde jag faktiskt fara ut och äta middag på stan med brudarna. Det var otroligt mysigt, och min uretrit höll sig någorlunda i schack. Den var definitivt inte mild, men så länge den ligger på en stadig 5:a typ så är det ändå MÖJLIGT. Jag hade inte så väldans mycket kramper, så det kan ju vara en stor del utav hemligheten.

I natt fick jag 5 timmar, för att sedan ligga i 2-3 timmar och typ sluddra. Jag hade fått 5 timmar på 2 nätter innan och behövde verkligen få sova, så när jag vaknade av smärta tidigt i morse så var jag allt annat än pigg. Jag var i något skumt mellanstadium. Nu börjar jag dock vakna till på riktigt och känna mig mänsklig.
Det firar vi givetvis med att fastna på toaletten!

Ikväll tänkte vi ha myskväll hemma hos Hanna. Jag vill verkligen fara dit, känns som evigheter jag fick snacka skit och mysa med mina brudisar. Igår var det ju inte samma just MYS-stämning som det kommer vara ikväll. Kraven på hur jag behöver må sänks ju då vi ska sitta och mysa i en lägenhet, så jag beordrar min kropp att bli bättre tills ikväll.

Måste bara skicka ett förlåt till Mattias. Förra sommaren gick jag på ditropan högdos = jag var i princip frisk = jag kunde göra mycket arbete utomhus. Idag bad pappa mig klippa gräset (som jag alltid gjorde ifjol, så det är inte konstigt att han hade bokat upp mig för det). Även om jag hade kunnat vara utanför toaletten så hade ansträngningen skickat mig dit direkt, så det var tyvärr en omöjlighet. Så nu är Mattias ute och klipper gräset, vilket han hatar, fastän jag borde ha gjort det egentligen. Förlåt för det, du kan få en godisbit senare <3

/Fanny