Hejdå Vesicare

Jag fick även idag må bra under hela morgonen och förmiddagen, vilket jag nu mer och mer börjar misstänka beror på min kramplösande medicin. Jag kan ännu inte säga säkert att den gör sådan enorm inverkan som jag vill tro att den gör men efter ett ordentligt prat om denna medicin med min läkare idag så ska jag nu testa denna ordentligt. Jag har varit lite varsam med doserna innan då jag inte visste hur stark den är men nu när jag vet så kan jag dossera så som jag egentligen velat göra. Spännande!
 
Måste väl ändå vara ärlig och säga att även om jag nu låter väldigt hoppfull så är jag inte det innerst inne, har man blivit sviken så många gånger som både jag och Fanny och säkerligen alla andra kvinnor med uretrit har så har man inte så mycket hopp kvar. Jag korsar fingrarna med en suck inombords, ungefär så känns det. 
 
Var på apoteket idag för att kolla om dem hade min medicin, Vesicare hemma. Kvinnan jag fick prata med säger då att hon ska ringa ett annat apotek och fråga om de har den hemma (det fjärde apoteket som jag kollar). Hon får då reda på att medicinen är så ovanlig att det inte är något som hålls i lager, det var för mig väldigt förvånande eftersom min läkare inte sagt något om det. Det hon sedan berättar fick mig verkligen att tappa hakan! kan ni gissa vad den kostar? Nej det kan ni inte kan jag berätta för det skulle kosta 1400 kr för 90 tabletter!!! Det är ju sinnessjukt! Som tur är har jag och min läkare nu bestämt att jag ska sluta med den medicinen då ingen av oss har några större förhoppningar på att den ska ge några resultat. Ska också sluta med slemlösande så nu är det bara kramplösande jag tar.
 
Och så en sak till.
Vi vet ju alla att jobbiga saker glömmer vi ganska fort, precis som smärta. Om man inte längre lider av den smärtan så är det svårt att minnas hur jobbigt det var när smärtan fans där. Att inte få äta kolhydrater var för mig fruktansvärt jobbigt! Den månaden som jag var helt kolhydratsfri, den var.. inte rolig! Samtidigt visste jag ju att om jag skulle börja äta kolhydrater igen så skulle jag förmodligen glömma hur jobbigt det varit utan detta och att jag inte alls skulle njuta lika mycket som jag borde göra. Jag vet inte hur många veckor jag nu inte haft kolhydratsförbud men jag kan med handen på hjärtat säga att jag njutit och njuter varenda gång jag ätit/äter pasta, potatis, ris, bröd osv. Det är helt otroligt vilken skillnad den månaden gjort. Jag trodde ju att jag skulle få leva resten av mitt liv på det sättet och nu helt plötsligt får jag äta klyftpotatis och varma mackor precis när jag vill. Den känslan!


/Jeannie
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0