Åh, vad bra jag mår idag!
Jag känner av min molvärk idag, vilket är en stor grej. I vanliga fall känner jag ju bara den där huggande, skärande smärtan, men nu är jag så pass smärtlåg att jag kan känna den där molvärken. Jag är löjligt glad över att få känna en smärta jag inte tänkt på på länge, haha. Trägningarna, obehaget och molvärken är mina största problem idag, vilket inte hänt sen hur länge sedan som helst! Idag har jag varit ute (!) och hängt tvätt (!!) utan att få ondare (!!!).
Det känns som jag har mer trägningar än vanligt (är sjukt kissnödig exakt hela tiden), men jag undrar om det inte är så att smärtan tar bort fokuset från det i vanliga fall, och nu när jag inte blir knivhuggen hela tiden så märker jag av det?

Åh, såhär vill jag aldrig sluta må. Eller jo, att bli helt frisk vore ju ganska najs, men det här är nästan så bra det är realistiskt att det ska bli. Så länge jag kan bete mig normalt, göra normala saker och ba ha ett normalt liv (till en rimlig gräns såklart, helt normalt blir det aldrig) så får det ligga ett litet monster i min blåsa som försöker borra sig ut.

Jag hoppas det är vad jag hoppas att det är som gör att jag mår såhär, och att det inte bara är en tillfällighet. Om någon dag vet jag.

Grattis till mig, som får uppleva solen idag! :)

/Fanny