Ja, jag visste att det skulle bli värre tillslut. Att min bra period skulle ta slut.
Ändå, när jag sitter här på toan efter att ha sovit ca en timme i natt, så är jag helt förstörd. Jag har verkligen helt sjukt ont och kan inte hantera det.
Nu skulle vi ha farit till Kittelfjäll egentligen. Tack vare mig måste vi skjuta på det. Förhoppningsvis far vi idag, men om jag inte blir bättre måste vi fara upp på julafton. Det är ett gäng timmar dit, så jag måste må bättre än jag gör just nu.

Är det såhär resten av mitt liv ska se ut alltså? Ska jag uppleva sån här otrolig smärta resten av mitt liv utan att få hjälp?

Att tänka positivt har tagit mig igenom de här 5 åren, men.. jag vill inte behöva tvinga mig själv att tänka positivt längre.

/Fanny