Min aura

Idag mår jag inte bra. Det river och sliter i urinröret, har väldigt ont.
Tittar ut genom fönstret, tittar på all snö. Allt är vitt, helt täckt med snö och snön fortsätter falla ner från himlen. Vill gå ut men det går inte. Tänker på vad jag fick veta i fredags.
 
Vet ni vad en aura är?
 
Alla människor har ett energifällt runt omkring sig som kallas aura. Energifältet strålar i olika färger och mönster beroende på vem du är, vad som hänt eller händer i ditt liv osv. Detta får man ju naturligtvis själv välja om man vill tro på eller inte men jag är övertygad om att detta finns, att man kan lära sig se auror och att vissa människor har lättare för att se dessa energifält. 
I Fredags hade jag en inbokad tid med en kvinna som arbetar med detta, att tolka människors energifält.
Vi gick in i ett rum där det fans en vit vägg, jag fick ställa mig mot väggen och försöka vara så avslappnad som möjligt. När hon börjar se färgerna så målar hon de olika fälten runt en skiss på en människa så att hon sedan lättare kan förklara och prata om vad hon ser.
Sen satte vi oss och tittade på målningen tillsammans och hon började förklara..
 
 
Min aura
Den färg som lyste starkast och närmast min kropp var orange. Kvinnan beskrev och tolkade detta som att jag hade aldeles för mycket energi som jag inte gjorde mig av med. Hon sa att det strålade upp i benen på mig och att det inte var bra att ha så mycket energi som inte tar vägen någonstans. Hon pratade också om att jag har en skarp, blå linje runt mig som visar att jag har svårt för att kontrolera mig själv. Att jag hugger med ord och lätt biter, blir arg och irriterad. Detta beror på all energi som jag stänger inne. När hon pratade om detta skämdes jag nästan, jag tyckte det var så otroligt obehagligt att hon såg rakt igenom mig, mina sämre sidor liksom.
Hon berättade också att det finns mycket kärlek runt omkring mig, både som kommer ifrån mig och som kommer till mig. Att människor ser mig men att jag inte riktigt vet om det.
Och så började hon berätta om min följeslagare. Alla människor har en följeslagare genom livet, det kan vara någon du kände men det kan lika väl vara någon du inte alls känt till. Min följeslagare är en man som är ungefär lika lång som jag. Denne man går framför mig istället för bakom och det beror på hur jag är som person. Hade jag haft svårt för att ta beslut, svårt för att göra val, då hade han gått bakom som för att skjuta på lite. Jag fick veta att mannen tyckte att det var jobbigt att jag skulle behöva gå igenom det jag gör just nu, att jag behöver kämpa så mycket och därför går han framför mig för att bredda vägen lite.
 
Detta är en del av allt det hon berättade och jag satt med tårarna brännandes när hon förklarade och tolkade. Det var en upplevelse i sig att en främmande människa skulle kunna se rakt igenom en på det viset, jag är glad att jag gjorde detta men det var samtidigt fruktansvärt jobbigt.
 
/Jeannie
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0