Symtomfri dag
Jag hade ett 10,5 timmars pass idag på schemat, skrattade lite för mig själv när jag såg det i början av veckan av två anledningar.
- Det kommer aldrig gå, inte en chans att jag mår bra så många timmar i sträck.
- Vad tänker min schemaläggare med? Han vet om att jag har en sjukdom, han vet hur många gånger jag varit tvungen att åka hem efter två-tre timmar och han vet att jag oftast bara klarar fem timmar vilket han accepterat.
Men tji fick jag! Jag har mått bra heeela dagen. Jag tackar och öpnnar plånboken med ett stort leende på läpparna! Samtidigt blir jag lite irriterad.. Ser min sjukdom som en person av någon anledning, en person som bestämmer vad jag får och inte får göra och har hela dagen gått och tänkt "jaha, och vad vll du med det här? varför får jag må så är bra nu helt plötsligt? Jag hade varit nöjd om jag fått jobba halva passet men när jag annars har femtimmarspass nej då ska jag minsan inte få klara av det".
Kanske skulle nämna att jag verkar ha gått ner i en svacka igen, min medicin (kinin) fungerar inte som tidigare så jag har nu bestämt mig för att strunta i att ta den ett tag. Till er som läst om kinin och kanske funderat lite på det säger jag, jag tror, bara för det här, inte att den inte hjälper alls längre utan jag tror att jag kanske behöver ta en paus från den. Inga krossade hopp alltså!
Har haft en spelning ikväll också! Underbart att få sjunga utan att ha ont.
/Jeannie
Har haft en spelning ikväll också! Underbart att få sjunga utan att ha ont.
/Jeannie
Kommentarer
Trackback
