Svar till Maria och Helena
Tack för era kommentarer Maria och Helena! Blir så jävla förbannad när jag tänker på hur många vi verkar vara så drabbats utav det här och inte får någon hjälp! Blir förbannad på alla läkare som behandlar sina patsienter som om dom vore psykfall. Som att sjukdomen inte vore svår nog i sig själv..
Maria, på din fråga om vart man ska vända sig blir mitt svar först och främst att försöka få kontakt med en privat mottagning. Dels för att kommunala läkare ofta inte har någon information om Uretit, dvs. dem vet helt enkelt inte vad det är för något. Privata läkare arbetar mer självständigt och söker sig till information för att hålla sig uppdaterade på att annat vis (så är min uppfattning). Sedan känns det mycket mer trygt att ha en nära och personlig kontakt med sin läkare då man drabbats av en så pass svårbehandlad sjukdom och den kontakten brukar vara lättare att ha på en privat klinik.
Jag själv bor på Gotland och har läkartid en gång i veckan hos Alvarssons. Det finns behandling att få, den hjälper inte alla (som med mig och Fanny) men den hjälper många!
Hör gärna av dig om du har fler frågor eller bara vill prata!
Helena, vad glad jag blir! Så roligt att höra att vi gör något bra, Fanny och jag! Min uretrit började som något som kom och gick. Något som inte kan jämföras med det jag och Fanny går igenom just nu, men när man är mitt uppe i något som är smärtsamt och som man inte blir av med då är de det man fokuserar på, det man mår dåligt av. Alltså förstår jag verkligen dig när du säger att det är tufft trots att din Uretrit inte är lika svår. Det är alltid tufft att ha ont, spelar ingen roll i vilken utsträckning. Precis som Maria får du gärna höra av dig om du någon skulle känna att du behöver prata!
Sedan vill jag passa på att säga.. det är okej att bli knäpp av en sjukdom som denna. Jag går just nu igenom en fas med mycket tårar och längtan efter ett friskt liv, den fasen måste man få gå igenom. Tar man sig inte igenom den första fasen kommer man heller aldrig till den andra.
Jeannies mail: [email protected]
Maria, på din fråga om vart man ska vända sig blir mitt svar först och främst att försöka få kontakt med en privat mottagning. Dels för att kommunala läkare ofta inte har någon information om Uretit, dvs. dem vet helt enkelt inte vad det är för något. Privata läkare arbetar mer självständigt och söker sig till information för att hålla sig uppdaterade på att annat vis (så är min uppfattning). Sedan känns det mycket mer trygt att ha en nära och personlig kontakt med sin läkare då man drabbats av en så pass svårbehandlad sjukdom och den kontakten brukar vara lättare att ha på en privat klinik.
Jag själv bor på Gotland och har läkartid en gång i veckan hos Alvarssons. Det finns behandling att få, den hjälper inte alla (som med mig och Fanny) men den hjälper många!
Hör gärna av dig om du har fler frågor eller bara vill prata!
Helena, vad glad jag blir! Så roligt att höra att vi gör något bra, Fanny och jag! Min uretrit började som något som kom och gick. Något som inte kan jämföras med det jag och Fanny går igenom just nu, men när man är mitt uppe i något som är smärtsamt och som man inte blir av med då är de det man fokuserar på, det man mår dåligt av. Alltså förstår jag verkligen dig när du säger att det är tufft trots att din Uretrit inte är lika svår. Det är alltid tufft att ha ont, spelar ingen roll i vilken utsträckning. Precis som Maria får du gärna höra av dig om du någon skulle känna att du behöver prata!
Sedan vill jag passa på att säga.. det är okej att bli knäpp av en sjukdom som denna. Jag går just nu igenom en fas med mycket tårar och längtan efter ett friskt liv, den fasen måste man få gå igenom. Tar man sig inte igenom den första fasen kommer man heller aldrig till den andra.
Jeannies mail: [email protected]
Kommentarer
Trackback
