Jobbig kväll, en klok Fanny!

Kunde jobba hela arbetsdagen igår på sju timmar utan smärta! Känningar har jag alltid men när det är så pass lite att jag inte ens tycker det är värt att nämna då är det bra! Planerade att jag, Christoffer och Josefin (min närmaste vän) skulle hem till en gemensam arbetskolega och vina lite senare under kvällen. Men icke! Blev jättedålig igår kväll nästan direkt efter att jag kommit hem från jobbet så får väl ändå se det som tur i oturen..
Mådde då mycket värre än vad jag gjort på säkert två veckor. Christoffer gick igenom med mig vad jag ätit under dagen, vad jag känt, vilka mediciner jag tagit osv. Kom inte fram till någonting.

Kan inte med ord beskriva hur lyckligt lottad jag är som har Christoffer.

Vaknade klockan 6.00 i morse med smärta och trängningar. Gick upp och ja, ni börjar väl kunna proceduren.. toa, vatten, värma vetekudde. Denna gång tog jag morfin också för att se om jag reagerar på det igen så som när jag började med det. Nej, det gjorde jag inte. Hände ingenting. Somnade om och sov kanske 30 min. sen gick det inte mer. Nu sitter jag i vardagsrummet inlindad i filtar med min vetekudde, ser på Jims värld med datorn i knät samtidigt som jag känner hur smärtan sakta men säkert blir dovare. Underbart!

Idag har mina älskade vänner från klassen ordnat middag på Joda, bowling på Kanonen, förfest hos Elin och Sam för att sedan gå ut. Dels för att vi brukar göra sådant tillsammans och dels för att jag fick ställa in min fest då jag fyllt åt för några dagar sedan men mått för dåligt för att kunna veta om det skulle gå att ha fest. Åh vad jag längtar och ser fram emot det! Frågan är bara om jag kommer kunna vara med.. kanske får chansa och försöka komma på middagen i alla fall.


Gudars vilket inlägg det blev, kände att jag behövde skriva av mig.
Vill även passa på att säga hur imponerad jag är av Fannys reflektioner gällande vikten i att ha ett positivt tänkande även med en smärtsam kronisk sjukdom. Vi har alla något att lära oss av i hennes texter om detta. Även om det är svårt, för jo det är det! så är det till den punkten man måste kämpa för att kunna ta sig igenom allt svårt och jobbigt utan att gräva ner sig.

/Jeannie


Kommentarer
Fanny

<3

2012-04-14 @ 11:59:58
URL: http://urinrorskatarr.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0