Svar på kommentarer + Om sex

Maria: Jag tycker verkligen inte om att jämföra smärtor. Att slå i tån för mig kan vara samma smärta som en seriös operation utan bedövning för dig. Förutom det så kan olika smärtor slå ner mig olika hårt olika dagar. Ibland kan jag ta seriösa krampar med en fnysning, medans jag andra dagar inte kan hantera någon smärta alls.
Men illamående lät inte så trevligt :/

Jeannie: All kärlek till dig! Tack så mycket, blev jätteglad :)

Veronica:
Just sexfrågan är ju jättesvår.
Dels, så är det rätt mycket hyschysch runt det. Att kissa är en sak som bara ska funka, utan att man pratar om det. Sex likadant. Nu misslyckas ju vi på båda punkterna, så det är ju superhyschysch kring det då.
Jag tänkte krossa det och skriva lite om sex här nu. Fuck it, har redan skrivit en hel del om ett ställe som är typ 2 cm därifrån, är ju körd på hyschyschfrågan hur som helst.

Just sex har jag aldrig upplevt som ett rejält problem. Eller, jo, det är ju ett problem, men jag har väl alltid räknat kallt med en förstående partner, som tycker mer synd om mig som inte kan pippa för att jag har så ont, än han som inte får pippa. Sedan om han absolut måste så finns det sjukt många som kan tänka sig att vara tillfälliga flickvänner på internet, så det är inget problem :)
Jag har som alltid vägt pro's n' con's, men jag ska inte ljuga.. självklart har jag haft oro och ångest över sexet. Den psykiskt jobbiga delen verkar jag ha kommit undan rätt bra överhuvudtaget, med mycket jobb och träning så klart.

Eftersom jag ofta har rätt svåra smärtor, så är ju sex inte ett alternativ då. Man vill inte peta i ett sår liksom. Dock, när jag väl mår bättre, så upplever jag inte att det är såå jobbigt. Jag menar, det gör ju ONT. Men personligen så har jag oftast sett mer vinster än förluster i sex (en mening som inte så många vanliga människor skulle tycka var konstig).
När jag har så ont att sex skulle göra olidligt ont, tja.. då är jag helt enkelt inte sugen.
Dock så önskar jag såklart att sex var smärtfritt. Jag blev ju sjuk ungefär samtidigt som min sexuella debut, så jag har inte haft så mycket smärtfritt sex. Det har varit när jag har varit smärtfri från sjukdomen, vilket inte är såå ofta.

Man får ju inte glömma att det finns andra saker att hitta på förutom just sex. Ibland är det svårt att ersätta, men andra saker förutom just penetrering gör ju oftast mycket mindre ont.
På forumet har jag skrivit lite om ställningar och sånt som verkligen inte funkar, och sådant som funkar bäst. Vissa saker vill jag helt enkelt inte skriva ut här, haha!

De gånger jag har haft smärtfritt sex så har det ju verkligen varit underbart. Man blir ju satt i en rätt kass sits senare, när man inser vad man förlorar. För mig är det så självklart att det gör ont med sex. Man får helt enkelt offra någonting för att få pippa.
Men å andra sidan så tror jag inte att det är standard att ha så bra sex som vi får ha när vi väl är smärtfria :)


Berätta gärna om hur eran sexsyn har förändrats, hur ni upplever sex eller om ni har något 'trick'! Lämna gärna en kommentar, ju fler berättelser desto bättre!

/Fanny


Kommentarer
Helena

Åh, jag blir så himla glad att du tar upp sexbiten! Jag och Jeannie har faktiskt mailat lite om just det och jag håller med, det är så otroligt viktigt att våga prata om det. Jag är nästan orimligt frigjord och helt för öppenhet, så jag vill gärna vara med och prata om det!



Sexbiten känns ganska jobbig för mig just nu. Jag är vanligtvis en väldigt sexuell person och är väldigt bekväm med att prata om sex och utöva sex på olika sätt. Just nu känner jag därför inte riktigt igen mig själv, eftersom min kropp så tydligt strejkar. Det känns helt rimligt att jag inte har så mycket sexlust, min kropp är sjuk och behöver vila och är knappast inställd på att knulla dygnet runt, men det känns samtidigt sorgligt. Jag saknar att kunna vara spontan och ha en kropp som jobbar MED mig istället för MOT mig. Jag hade problem med vestibulit när jag var yngre och just nu känns det lite som att jag har fått tillbaka det. Inte lika illa som det var då, tack och lov, men jag märker att vaginal penetrering inte känns bra nu. Det gör ont och jag vet inte om det gör ont för att inflammationen sitter även där, om det är psykiskt/att jag är rädd eller vad fan det handlar om. Så jag tänker att jag tar en paus från det och låter kroppen läka. Däremot har jag märkt att klitorisstimulans faktiskt funkar ganska bra. Det känns ju ganska knäppt med tanke på att urinrörsmynningen sitter så nära?! Men hey, jag ska inte klaga :)

För min del känns det just nu viktigt att både vila och samtidigt försöka våga slappna av och njuta när jag kan och orkar, för att undvika att känna att in kropp bara medför problem. Så jag tänker att lite försiktig klitorisstimulering i kombination med lite analsex kanske är rätt väg att gå för min del.



Hur funkar det för er andra? Jag tar gärna emot tips!



Nu blev mitt inlägg fullt av detaljer, men jag vägrar verkligen att hymla och hyscha när det gäller sex. Hellre vara lite för öppen än att skämmas!

Kram/Helena

2012-04-24 @ 12:42:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0