Ringde precis Elin då jag fick se kommentarerna på förra inlägget. Kände att det var lika bra att ringa på en gång innan man brusar upp för något man kanske inte ens behöver reagera så på. Något man kanske tolkat fel. Tänk vad mycket missförstånd det kan bli.
Något jag är otroligt tacksam för är att vissa människor runt omkring mig förstår mig mer än vad jag förväntar mig..

Sen glömde jag säga till dig Elin att jag solade inte igår som jag sa idag, sa fel. det var i måndags och det var för att jag hade tid över mellan två läkarbesök.

Fanny ♥ Det är nog så att alla som är med om någon form drastisk förändring i livet får uppleva snarlika saker. Både hemskt och jobbigt!

Till Anonym.
Du verkar vara någon som känner mig "bra", något jag blir besviken över är att du då inte kan kommentera med ditt namn, för om du känner att du inte vet något om min sjukdom eller om hur jag mår så blir det svårt för mig att ändra på det om jag inte vet vem du är....
Jag är nog den sista som inte skulle förstå att detta drabbar andra också. Den fysiska smärtan är i vissa fall långt mycket mer lätthanterlig än den psykiska smärtan som tar över vissa dagar när jag tänker på hur mycket människor runt omkring mig får stå ut med. Jag tar inget förgivet och jag är fullt medveten om att detta inte är lätt för någon. Där emot bär jag på något som jag inte alls är tillräkligt stark för och måste få fokusera på det innan jag har någon möjlighet att ordna det för andra runt omkring.

/Jeannie