Hejhej!

Mår lite sämre nu än jag gjort hela dagen (har verkligen mått jättebra för att vara jag! Smärtnivån låg på kanske 3-4!!), nu ligger jag kanske på 5 på smärtskalan. Det går att gå, men så mycket dans blir det nog inte. Vi ska typ grilla ikväll, så det blir varma partykläder.

Jag har t o m varit hosfrisören och suttit på en frisörstol i över 2 h! Helt sjukt att jag klarade av det, helt utan avbrott. Det var inte helt enkelt, men helt klart genomförbart. Jättenöjd!

Update:

Sitter på toan nu. Det gör typ alltid som ondast efter att jag kissat. Oftast sekunden innan jag slutar, eller sekunden efter. Nu tog det dock kanske 2 minuter innan det gjorde helt insane ont. Dock tror jag att om jag bara tar det lugnt en stund så blir det bättre. Jag chargar värme och vatten så ska nog det här gå.
Hoppas verkligen att det går ner, för nu gick det upp 2 nivårer kanske. Ajaj. Vill verkligen fira valborg min mina underbara vänner, skulle ju inte vara särskilt kul om jag måste sitta på toa istället ikväll..

Funderar på att ta en citodon. Mitt ketogan är som sagt slut, men jag har 1 citodontablett här hemma.. Jag pallar verkligen bara inte ha ont just nu. Jag orkar de allra flesta dagar, men idag vill jag faktiskt få lite slack. Jag vill ha sjukt roligt så att jag kan leva på hur kul jag haft ett bra tag. Nu var det ett tag sedan jag hade obehagligt roligt. Behöver det här ju.

Eller så tar jag liiite ketalar. Det är medicin jag fick utskrivet för ett halvår sedan, mot associationssmärtor de trodde jag hade. Det är väldigt smärtstillande. DOCK så blir man sjukt hög på ett rätt jobbigt sätt utav de (världen snurrar, man blir helt dum i huvudet, man får hallucinationer, blir helt känslokall och vill bara ligga ner. Ändå finns det missbrukare av skiten. Jag menar, ketoganruset har jag smakat lite på ,det är ju som ändå skönt. Ketalar är ju bara jobbigt.
Sedan är ketalar verkligen inte det snällaste mot urinblåsan. Den mest kända skadan av ketalarmissbruk är just att blåsan typ går under.
Sedan sitter inte ketalar i så himla länge heller. Blä.

Jag förstår inte hur ni står där ute om ni ser på eran smärta hela tiden som jag ser på den just nu. Det är förståeligt, för den är faktiskt sjukt jobbig. Haha, ni måste hata mig för att jag är glad ändå. Om jag skulle läsa om någon just nu som säger att de älskar allt, trots sin sjukdom, skulle jag bli asless.


Update: Nu mår jag faktiskt lite bättre :) Nu blir det att supa som ett djur för att fira att det här gick vägen. Tjoho!

/Fanny