Äntligen lite ditropan!
Har äntligen Ditropan nu!
Fick fara på 2 apotek för att få tag i det, och köpte medicin för sammanlagt ungefär 1000kr.. Huhh, sved en hel del, med tanke på att det är ungefär så mycket jag får per månad. Aja, nu har jag tagit ut en hel del, så bör inte behöva hämta ut något mer på ett bra tag. Eftersom jag har migrän så måste jag ha tabletter till det också (det är bl a därför priset drar iväg så mycket), men nu har jag bunkrat upp det med!
Kramp, kramp, kramp. Det är verkligen inte avslappnat down there, och trägningarna ska vi inte ens prata om. Däremot är smärtan hyfsat låg just nu, även om det har varit kass hela dagen. Hoppas jag får sova i natt!
Min katt håller på att dö, så hela jag bryts ner just nu. Hon är 15 år, och det har liksom alltid varit hon och jag. Jag tycker om henne lite extra mycket, och jag är i princip den enda som får röra henne (hon är lite arg mot andra). Hos mig kurrar hon alltid, hon vill alltid vara med mig. Vi förstår varandra på något vrickat sätt, och hjälper varandra hela tiden.
Första gången vi träffades hatade hon verkligen allt, ja, vi tog ju henne just för att ägaren tänkte avliva henne för att hon var så arg på alla. Jag satte mig i soffan, och hon låg under en kudde och gömde sig. Sakta men säkert kröp hon närmare mig, lät mig röra henne och kurrade till och med - något hon då inte hade gjort på typ några år. Hon kände sig trygg hos mig ändå från början - och jag tyckte genast att hon var genomvacker och underbar. Ägaren blev lite chockad och sa rakt ut att det där skulle bli min katt. Vi blev blixtförälskade, för 6-7 år sedan. Och nu ska hon lämna mig.
Jag kan inte se hur jag ska kunna skriva livspepp-inlägg just nu, jag är typ död inombords. När jag har börjat acceptera att min bästa vän, min skatt, håller på att dö så kan jag återgå till att vara happy face här, men just nu behöver jag verkligen gråta dygnet runt.
Mer kärlek än den jag hyser för henne kan fucking inte gå att ha. Den är ovillkorlig och gränslös, och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa henne.
Sådan här sorg får min sjukdom att kännas så fjuttig. Den smärtan är ingenting mot för det här.
/Fanny
UPDATE: Det blev toan ikväll ändå. Nu sitter jag här, och det känns som att jag aldrig kommer komma härifrån. Natten kommer bli hård.
Fick fara på 2 apotek för att få tag i det, och köpte medicin för sammanlagt ungefär 1000kr.. Huhh, sved en hel del, med tanke på att det är ungefär så mycket jag får per månad. Aja, nu har jag tagit ut en hel del, så bör inte behöva hämta ut något mer på ett bra tag. Eftersom jag har migrän så måste jag ha tabletter till det också (det är bl a därför priset drar iväg så mycket), men nu har jag bunkrat upp det med!
Kramp, kramp, kramp. Det är verkligen inte avslappnat down there, och trägningarna ska vi inte ens prata om. Däremot är smärtan hyfsat låg just nu, även om det har varit kass hela dagen. Hoppas jag får sova i natt!
Min katt håller på att dö, så hela jag bryts ner just nu. Hon är 15 år, och det har liksom alltid varit hon och jag. Jag tycker om henne lite extra mycket, och jag är i princip den enda som får röra henne (hon är lite arg mot andra). Hos mig kurrar hon alltid, hon vill alltid vara med mig. Vi förstår varandra på något vrickat sätt, och hjälper varandra hela tiden.
Första gången vi träffades hatade hon verkligen allt, ja, vi tog ju henne just för att ägaren tänkte avliva henne för att hon var så arg på alla. Jag satte mig i soffan, och hon låg under en kudde och gömde sig. Sakta men säkert kröp hon närmare mig, lät mig röra henne och kurrade till och med - något hon då inte hade gjort på typ några år. Hon kände sig trygg hos mig ändå från början - och jag tyckte genast att hon var genomvacker och underbar. Ägaren blev lite chockad och sa rakt ut att det där skulle bli min katt. Vi blev blixtförälskade, för 6-7 år sedan. Och nu ska hon lämna mig.
Jag kan inte se hur jag ska kunna skriva livspepp-inlägg just nu, jag är typ död inombords. När jag har börjat acceptera att min bästa vän, min skatt, håller på att dö så kan jag återgå till att vara happy face här, men just nu behöver jag verkligen gråta dygnet runt.
Mer kärlek än den jag hyser för henne kan fucking inte gå att ha. Den är ovillkorlig och gränslös, och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa henne.
Sådan här sorg får min sjukdom att kännas så fjuttig. Den smärtan är ingenting mot för det här.
/Fanny
UPDATE: Det blev toan ikväll ändå. Nu sitter jag här, och det känns som att jag aldrig kommer komma härifrån. Natten kommer bli hård.
Kommentarer
Trackback
